THIS IS FOR ALICE

Livet har inte varit på topp senaste veckorna. Dåliga nyheter har avlöst varandra.

Igår vägde jag mig för första gången på länge. 59 kilo.

Sedan jag blev sjuk i början av hösten och därmed sängliggande några veckor har jag inte pressat mig fysiskt överhuvudtaget. Har inte heller funderat över vad jag stoppat i mig eller vad jag vägt. Eftersom jag har varit sjuk och matt har jag inte orkat göra saker. Inte orkat träna. Inte orkat handla. Ätit det som funnits hemma. Jag har levt på bröd, öl och pasta de senaste månaderna, vilket satt tydliga spår. 

Möblerade om lite i bokhyllan idag och hittade då septembernumret av ryska Vogue. Världens snyggaste Natasha Poly florerar på några bilder i numret, vilket fick mig att vilja svälta mig ned till 45 på studs. Hon är så förbannat vacker. Jag ska göra allt i min makt för att till sommaren se ut som hon gör, hon är trots allt bara 2 cm längre än mig.

Gått bra idag. Fått i mig två tallrikar gröt, inget mer. Kanske inte det mest välvalda när man väl ska äta, men jag är glad att jag stannade där jag gjorde. Älskar gröt - havregrynsgröt, mannagrynsgröt, risgrynsgröt. Gröt är gudomligt gott, värmande och lagom mättande. För att detta inte ska bli en orgie av gröthyllning kanske jag ska avlägga lite övrig rapportering också.

Igår natt låg jag och grät så att jag skakade. Spydde upp gårdagens middag och det satte igång en ond tankespiral av självhat. Min pojkvän tillika sambo försökte lugnande klappa på mig och trösta och tillslut kändes det bättre, somnade sådär framåt 04-snåret. Innan jag somnade lovade jag honom att jag skulle ringa ungdomsmottagningen för att boka tid för träff med typ kurator/psykolog/magiker. Han (och hans tentor) blir också lidande av att jag mår dåligt.

Imorse när jag vaknade kändes all ångest som bortblåst. Bryggde en kopp Yogi-te och det allra bästa med Yogi är inte just teerna i sig, utan den lilla lappen med visdomsord som följer med varje påse. Dagens löd något i stil med att den som är snäll aldrig behöver vara ledsen, så jag bestämde mig för att det fick bli dagens mantra och att jag därför också skulle vara snäll mot mig själv.  Hittade en annons till ett jobb jag verkligen vill ha, så jag har suttit och knåpat på CV hela dagen. Sedan ringde jag faktiskt ungdomsmottagningen också, men i annat ärende än överenskommet. Kändes liksom enklare att boka tid för förnyelse av p-pillerrecept än för förnyelse av sig själv. Har fått för mig att jag kan hantera detta på egen hand. Tror det löser sig om jag kan få en lite tryggare tillvaro med ett jobb jag trivs på.

Suckade just och sa högt och ljudligt "fan vad svårt livet är" när jag syftade på huruvida jag ska gå och köpa en chokladkaka eller ej. Min pojkvän bara skrattade. Han fattar inte hur jag kan vilja ha en Maraboukaka. Inte jag heller, är inte ens godissugen egentligen. Han är en helvetes renlevnadsmänniska. Varför kan inte jag också vara det?

Har under flera dagar haft en helt nolladdad känsla inför mat. Kändes jättekonstigt, nästintill obehagligt, när jag insåg att jag jag varit så gott som ångestfri i flera dagar. Idag slog det tillbaka och över. Nu kan jag inte annat än att fokusera på hur äckliga lår jag har, hur äckliga saker jag har stoppat i mig de senaste dagarna och hur smal jag skulle vilja vara. Eftersom jag just nu har ett träningsförbud jag fått av min läkare (i sviterna av en tidigare/pågående fysisk sjukdom) så kan jag inte göra annat än att försöka hålla inne på intaget. Blah.

Har förresten inte vågat väga mig på länge. Ska göra det imorgon bitti. 

Drunknar i Agent Provocateurs nyinkomna kreationer i webbshopen inatt.
Vill också vara härligt dyr och vulgär.

Kanske borde ha någon slags viktupdatering också.
Ligger kvar på 53 kg (dvs. BMI 17.3) trots otaliga glassar och annat onödigt.

Sämsta matdagen på väldigt länge.
Gick bra fram till 17, sen föll kontrollen i och med en MAX-hamburgares uppenbarelse.
Och cheddardip. Och pommes frites. Och tjockis-cola. Och klump i magen.
Pappa satt hela middagen och kommenterade maten.

"Tjockismat det blev idag va?"

AAAA JUSTE.  Ska vara lunchvärdinna imorgon. At my place.
Då måste man ju äta också. Fuck.

Hatar att människor tar sig friheter att kommentera ens vikt. Igår var jag på sjukhuset och när sköterskan skulle sätta fast EKG-sladdarna på mig så kommenterade hon mig genom att säga "oj, det var enkelt att placera klisterlapparna rätt på dig, du som är så mager - vartenda revben syns ju".

Har även varit på födelsedagskalas hos en släkting ikväll. När jag stod och plockade från buffén (där jag försökte hålla mig till grönsaker) så knuffade min kusin till mig med sin axel och sa på skoj "hörde av morsan att du tappat några kilo här på slutet, du kanske ska få några av mig." Jag skrattade (om än en aning besvärat) och skyndade mig att lassa på en rejäl bit ostpaj också.

Självklart kan det vara sporrande när människor kommenterar att man ser tunn ut, men samtidigt så tycker jag att det blir jobbigt när man ska ge svar på tal. Lika pinsamt varje gång man ska skoja bort det. Tar mer än gärna emot blickar (avundsjuka som oroade), men ord är det värsta jag vet.

Hur kan hon vara så snygg i kurvor när jag själv ser avskyvärd ut med minsta överflödigt kilo? 

Är hon ens kurvig eller är det bara jag som är skadad i kroppsuppfattningen? 

Hur ska jag klara av att motstå översta hyllan i skafferiet imorgon?

Hur ska jag göra?

Walk on by

Jag lever.

Jag var nere på 52 kg för en vecka sedan. Var så jävla sjuk - men så jävla glad. Just nu är jag i ett låst läge i livet där jag valt att äta lite mer för att oroa omgivningen lite mindre. Skulle inte kalla det kontroll, men känner mig ändå rätt stabil med tanke på omständigheter.

Tycker inte att min kropp ser tunnare ut när den väger 52 gentemot 58.
Borde man kunna se skillnad? Är jag ÄS-blind eller bara för hoppfull?

Har legat på stranden med gamla gymnasievänner hela dagen idag. Jag tog de minsta bikinitrosor jag hade för att jobba på brännan maximalt. Ångrar detta val bittert. Ville inte spela beachvolleyboll för det kändes som att alla som tittade på skulle titta på min kropp och tänka att jag var för fet för att spela uppvisningsmatch på studentstranden nummer ett, där hela området är som en lättare köttmarknad där alla spanar in alla. Vet att jag egentligen inte är för fet, bara inte tillräckligt smal.

En bekants flickvän la sig två handdukar brevid mig. Hon har perfekt markerade höftben. Perfekta lår. Perfekta armar. Vill också vara perfekt, ändå ska jag dricka öl på uteservering ikväll. Måste upprätthålla mitt sociala liv så gott det går, vet att jag mår bättre (innerst inne) av att umgås.

Kontrollen - var tog du vägen?!

Idag skvallrar vågen om 54 kilo och 2 hekto.
Det börjar arta sig.

Idag:
En skiva valnötsbröd m. Philadelphia cream cheese + tomat
Melon/apelsinsallad (uppskattar det till 3 dl)
Sushi (2 maki + 2 nigiri)
Kolsyrat vatten i mängder

Ihhh

Låg i sängen och abstinensskakade i världens suktarmode igår kväll. Allt jag kunde tänka på var Karamellkungaståndet på ICA. Lyckades iallafall stå emot och höll mig till en kopp te istället. Idag är det fortfarande ett enormt sug. Ska förbi ICA idag och köpa middagsmat till familjen. Kommer gå åt helvete så jag tror bestämt jag ska tillåta mig att köpa några godisar iallafall, bättre att äta 5 st och känna sig halvnöjd med dagen än att vräka i sig ett halvt kilo och ångra sig resten av kvällen.

Vet inte om det är att vara konsekvent eller ej - men så får det bli.

Minestronesoppen blev bra. Tyvärr hade mamma köpt med sig en baguette hem. En baguette jag åt alldeles för många skivor av. Nu är ångesten här och min mage kommer att svälla upp och jag tappade allt sug inför den planerade utgången med gamla klasskompisar ikväll. Stannar hemma istället.

Det här dödar mitt sociala liv.

Kaos

Freakade ur totalt nyss. Hade kommit hem från en milslång promenad och kände mig fast besluten om att inte äta något. Sedan kommer mamma hem och börjar fråga vad vi ska äta till middag. Då klarar jag inte av att behärska mig längre. Ju mer hon föreslår, desto tvärare säger jag nej. Tillslut lyckades vi kompromissa fram en minestronesoppa, efter att jag gråtit och hyperventilerat, medan mamma smått orolig ändå intagit krigsposition. Tyvärr slipper jag inte risonin i den (är ju mission impossible att försöka peta ut), men jag får väl försöka hålla mig till buljongen så gott det går.

Är helt säker på att mamma inte har minsta misstanke om att jag har problem med att äta (och att inte äta), men om jag håller på såhär i fortsättningen så vet jag inte alls hur det kommer sluta.

Det är ett helvete att bo med sin familj igen. Längtar tillbaka till min egna lägenhet på andra sidan Sverige där jag kan äta vad och när och hur jag vill. Har bara några veckor kvar här, sen börjar höstterminen.

Måste behärska mig nu. Full kontroll.

Dagens hittills

Frukost:  

Två koppar kaffe (varav en au lait).

Lunch:

En apelsin.

Middag:

Hamburgare (med bröd som jag petade bort, dvs. biff + grönsaker) m. ett 20-tal pommes frites. (Det var dock en finare restaurangvariant på burgare så jag slipper den annars automatiskt påträngande McÅngesten). 

Ett glas Coca-Cola.

Mmmm milk.

  

Utflyktsdag. Matdag. 

Har inte gått katastrofalt, dock inte heller bra. Tänker förlåta mig själv. 

Känner mig själv så pass väl att det inte är värt att sätta hårt mot hårt idag. Man ska förlåta. 

Skål

Trots (nästan) en flaska vin igår så hade jag tappat vikt när jag vägde mig imorse. Låg på 55. Det går nedåt. Undrar dock om det inte bara var alkoholen som torkat ut mig så jag tappat vätska.

Det är så otroligt konstigt det där med alkohol. Dricker väl alkohol ett par gånger i veckan nuförtiden. Dock är det i nivå med ett glas vin till maten eller en mojito i mammas sällskap, alltså är det inga mängder att tala om. Det var väldigt längesen jag var ute på klubb (bortsett från igår då). Varför bryr man sig bara om matkalorier när det är alkoholkalorier som är de riktigt luriga?

Har kommit igång med träningen rätt bra nu. Springer lätt och promenerar hårt. För ett par dagar sedan gick jag en skön tvåtimmarsrunda. Tyvärr så har mina rätt nya, fina och framför allt alldeles för dyra joggingskor börjat knarra och ha sig. Måste bege mig för att försöka mig på en reklamation tror jag. Störigt.

Jag känner mig laddad. Jag har hittat rätt känsla.
(Tankar som infinner sig mellan 23.00 och 03.00 varje natt).
Men nu är det på riktigt.

Yoghurt

Lite jobbigt det här med att bo hemma hos familjen på semestern.
Allt blir fel.

Pappa ska köpa yoghurt till mig och undrar om jag ska ha någon särskild smak eller fetthalt (och då vill jag skrika 0,5% med mild naturell smak men kan inte för att jag inte vill väcka misstankar). Han köper en mild naturell med 3% fett. Jag tackar så mycket, ställer in den i kylskåpet med en klump i halsen och går in på mitt rum och gråter.

Stackars snälla lilla fina pappa.

- Nej tack, det är bra!

Stod (för ovanlighetens skull, hehe) och reflekterade lite över mina matvanor i förhållande till det sociala idag. Kom fram till att jag hatar att tacka nej till saker. Jag glider ofta längs med vett och etikett - man tackar helt enkelt inte nej. Det är fult att tacka nej. 

Kom även fram till att jag alltid äter mycket när jag är med familj och närstående. Snudd på överdrivet mycket faktiskt.  Ofta är det även jag som tar initiativ till ätande, trots att jag varken är sugen eller hungrig. Tror det är sammankopplat med att jag absolut inte vill väcka äs-misstankar. 

När jag rör mig bland folk jag inte känner särskilt väl så har jag väldigt lätt för att stå emot mat. När jag jobbade i ett kontorslandskap där vi anställda samlades i köket eller samlingslokalen för att äta lunch och fika ihop fick jag världens kickar om jag åt lite eller inget alls. När man inte känner någon särskilt väl behöver man sällan vara rädd för att bli pikad. Att många av de som arbetade där drog storlek "större" och att de som var i min storlek alltid plockade fram en Billys-pizza gjorde det liksom ännu mer underbart. (Som en liten parantes här så kan jag tillägga att det bara blev obekvämt vid ett tillfälle. Det var när lunchens samtalsämne gled in på olyckor på kontoret, och om tidigare tillfällen då ambulans hade kommit, som någon nämnde att en tjej svimmande och blev ambulanshämtad för att hon inte ätit något på tre dagar. Gissa vem som fick alla blickar? Precis).

För att återknyta till vad detta egentligen skulle handla om så insåg jag även att jag har problem med att stå emot mat när jag är ensam, vilket är ett stort problem eftersom jag älskar att allena umgås med mig själv. Är det då inte löjligt att den som man har allra svårast att tacka nej till mat inför är just en själv?

WIENERBRÖD

not gonna tell you more

Komplikationer

Jag önskar att jag kunde vara nöjd med mig själv och mina handlingar någon gång. Har jag sprungit flitigt så tänker jag att "nu är jag minsann värd en smörgås" fastän jag är väl medveten om att jag kommer ångra mig sen. Sedan klarar jag sällan av att avleda tanken utan skrider iväg till handling och tar en smörgås. Efteråt ångrar jag mig så förbannat och tänker att "jag är så jävla dålig som inte ens kan stå emot en smörgås". Så håller det sedan på.

Är säker på att ni känner igen er i detta, så den stora frågan är: hur vänder jag det?
Är det övning-övning-övning? Straffmetoder? Hundvalpsmetoden med clicker och tuggben?

Avund/1974

Britt Ekland som Bondbrud på TV4 ikväll.
Vilken motivation. Vill också vara snygg i bikini.

Kurnikova next

Har spelat tennis i hela 2 timmar. Nu var det väl i och för sig inte den hårdaste matchen, men det känns bra att faktiskt röra på kroppen lite utan att tänka på att man gör det. Fokusera på bollen och inte andningen eller sträckan.

In:
1 dl blåbär + 1 dl mellanmjölk
3 små skivor melon
2 st kvadratdecimeter-stora bitar av hemgjord vegansk pizza (dvs ostfri)
2 dl Coca-Cola (vanlig tjockiscola)

Ut:
2 timmar icke avancerad tennis
3 km jogging

Mutor och mål

När jag når 50 kg ska jag unna mig en riktigt fin present. 

Måste dock fundera lite över vad det ska bli. 

Några idéer?

Hemskt att jag måste muta mig själv för att lyckas. 

Runnin

56 kg idag. Förvånas över att jag inte gått upp mer efter en midsommarhelg med mat, vin och åter mat. Idag har jag hunnit med ett ägg, två skivor vattenmelon och två koppar te. Ska röra mig in mot stan för att möta upp en väninna. Ikväll ska jag springa så långt det bär - och så hem igen då...

Att tillåta

Inledde dagen med rostat bröd och marmelad. Det är ingenting jag tänker klandra mig själv för. Käkade frukost i sängen med hela familjen och hade jag avböjt den macka som jag tilldelades hade det uppstått en konstig situation (som jag nu alltså lyckades avvärja). 

What you need

Jag har stått stilla väldigt länge nu. Önskar att jag kunde bestämma mig för vad jag ska äta och när jag ska äta det, utan att tumma utanför ramarna. Lättare sagt än gjort när man är vek. 

Jag ska bli snygg, sexig och inspirerande. Jag och min pojkvän pratade förresten om sexighet  igår. Jag sa ärligt att jag tyckte att jag är 30% sexig. Han sa att jag är 80% sexig. De 20% som fattas är självförtroende. Vilken överraskning. 

Fuck life/Soliga dagar

Konsten att tacka nej till glass.

Har snart svalt min sista donut

Absolut basic för viktminskning är ordentlig sömn och minskat matintag. Fastän jag vet det sitter jag här i mörkret, lyssnar på sexig musik, avundas smala tjejer genom Tumblr och luktar chips.

Väkommen till mina vardagsbestyr.