Vägde som förväntat alldeles för mycket för min smak i måndags.
Bröt ihop, bet ihop och gick vidare.

Är så förbannat trött på mitt medelmåttiga liv just nu. Antingen så vill jag att det brakar ihop totalt för en stund (så jag inser att jag måste börja ställa mer allvarliga krav på mig själv) eller så önskar jag att det på  en gång vänder till det bättre.

Tränade lite seriöst igår. Sprang en bra runda och sedan lyfte jag lite vikter här hemma. Är seriöst rädd för hantlar. Tänker mig att man får dundermuskulösa armar efter ett par lyft. Helt otroligt att jag är rädd för att se vältränad ut. Vilket skämt.

Måste förresten passa på att be om ursäkt för att min Tumblr svämmar över av Lindsay Lohan. Kom ihåg att det är en enbart estetisk blogg. Jag lägger därför inga vidare värderingar i vem som finns på bilderna. Dessutom försöker jag hålla Jeffrey Campbell's Litadojjor till ett minimum. Inte lätt på Tumblr ska jag säga er.

Har just nu ett sådant sjukt och ohälsosamt sug efter att känna sig lika tom och orkeslös som man blir efter att man inte ätit på några dagar. Imorgon ska jag väga mig. Känns som att det kommer sluta i en massa ångest. Har troligtvis gått upp massor sedan sist.

Något som motiverar mig är de (lika mycket delikata som cheesy) thinspobloggar som dräller över internet just nu. Har av och till hållit koll på några som ligger under Tumblr. För att göra det enklare för mig att ta del av det jag vill se och samtidigt kunna samla på godbitar som motiverar mig lite extra så har jag nu startat en egen Tumblr. Ni hittar den under http://lastdonutoftheday.tumblr.com. Textbloggar gör jag dock vidare här på Blogspot i vanlig ordning.

Håller mig i skinnet just nu.
Igår sprang jag dessutom några kilometer.

Gårdagen:
- 2 dl yoghurt
- 2 stekta ägg
- 4 dl linssoppa
- 2 apelsiner
- te

Idag (fram till 16.45):
- 2 dl yoghurt
- 2 kokta ägg
- te

Kanske borde uppdatera lite kring hur jag ligger till i vikt och så, om det är av intresse för någon mer än mig själv alltså. Om inte annat så är det skönt för min egen skull att kunna bläddra bakåt i arkivet för att kolla läget.

Idag väger jag 56 kg, vilket ger mig ett BMI på 18.
Bättre kan jag.

Nu har snart halva februari passerat. Alltså är det ungefär tre och en halv månad kvar tills det börjar vara bikinisäsong. Det är egentligen så himla snart. Känner redan hur stressen börjar krypa inpå mig. Jag älskar sommarmånaderna (men jag älskar inte att exponera min kropp när jag inte trivs med den).

Imorse provade jag ett par byxor som jag köpte i höstas när jag var som allra smalast. De är för små nu. Jag minns att jag tänkte att köpet kunde bli en slags morot till att hålla vikten. Jag blev lite förbannad på mig själv imorse och tyckte att jag var dum som tänkte så i höstas eftersom jag antagligen inte riktigt trodde på min förmåga att hålla (eller tappa mer) vikt. Nu har jag tänkt om. Jag ska ska fan i mig komma i de där byxorna.

Jag brukar ha svårt att med blotta ögat se om jag gått ned i vikt, men med dessa byxor kan jag ju faktiskt känna och förstå att jag blivit mindre. Nu ska jag ta tag i det här igen och sluta vara så förbannat obrydd, annars kommer jag ångra mig (och hata mig) i sommar.

Ibland saknar jag mitt gamla gymnasietjejgäng så att det gör ont i hela kroppen. Ibland tänker jag att det är så förbannat skönt att slippa vara med dem. Det är både på ont och gott det där med tjejgäng. Å ena sidan skitsnack och osäkerhet, å andra sidan delade passioner och fantastisk energi. Oavsett så saknar jag de ytliga delarna, samt att få höra samman med en grupp och ha en självklar utgångspunkt i livet.

Klockan 19 stormade jag ut från ICA gråtandes.
Klockan 23 sitter jag rätt nöjd i soffan, tack vare ett par glas vin.
Är livet sunt. Nej?