Sista månaden har infattat lite väl mycket sex, drugs and rock n' roll för lilla fröken Donut. Nu är jag tillbaka på banan snart tror jag. Går iallfall inte upp i vikt, vilket känns positivt. Ska försöka skriva ett lite mer seriöst blogginägg inom de närmsta dagarna. Förklara läget.

So long.

Just nu går mitt liv ut på att dricka buljong, häcka på universitetsbiblioteket, hänga med min fantastiska kk och kämpa med lite träning. Känns förvånansvärt bra, måste jag säga.

Det närmar sig jul igen. Känns som att jag har bloggat länge när jag kan skriva så. Har en rätt stor bekantskapskrets i höst, vilket får mig att frukta alla glöggfester som kommer att komma sig ur detta. Socker och sprit. Hur ska det gå?

Jag är så förbannat trött på att vara sjuk hela tiden. Är alltid för sjuk för att träna (vilket gör att jag glufsar i mig äckliga saker "eftersom jag ändå inte kan träna"). Går inte upp i vikt av dålig kosthållning, går bara inte ned i vikt. Just nu springer jag hos min läkare titt som tätt och lämnar blodprover och blir klämd på. Först pratade de om den elaka kräftan, nu verkar de ha ändrat sig - vilket jag är innerligt tacksam för. Vill bara bli frisk.

Jag har en superplan på gång, både vad gäller mat och träning. Längtar tills jag orkar röra på mig ordentligt igen. Har förvånansvärt mycket energi i huvudet just nu, det är bara kroppen som inte ställer upp för mig.

Har  gått en tid sedan jag skrev något nu. Tror det är dags för några rader om bloggen ska få behålla sin värdighet.

Jag kämpar på med livet i stort. Balanserar vardagsbestyren och försöker sköta både hem, jobb, universitetsstudier och kärlek någolunda. Maten sköter jag däremot inte. Väger för mycket igen, vilket känns jävligt jobbigt. Egentligen väger jag nog inte så mycket, men normalt BMI för mig är alldeles för mycket. Jag besökte min barnmorska för ett tag sedan (inte preggo - utan för årskontroll pga. p-piller) och i samband med detta ville hon mäta och väga mig. Hon frågade rakt ut tre gånger om jag inte hade ätstörningar. Nekade såklart, även om det hade kunnat vara intressant att se vad ett medgivande inneburit.

Känner mig rätt nollställd just nu. Ledsen för att jag inte vet vad jag ska ta mig till när det kommer till ett flertal relationer. Ledsen för att jag inte är smalare. Glad för att jag ändå sköter mig själv rätt bra i övrigt.

Och så kom det en äckeldag. Gröt till frukost, kollegorna lurar med mig på fine dining-lunch och så har jag ätit en glass ikväll. Önskar att jag kunde njuta.

Har en envis infektion i kroppen som hämmar mig från att träna. Tvingas därför hålla igen mycket på maten för att förhindra onödigt hårda tankar. Tror inte att jag skulle gå upp nämnvärt även om jag åt, men det har känts bättre att utesluta ändå.

Jag har alltid varit mer pro-ana än pro-hälsosam i huvudet. Även om detta varit en ofrivillig inställning till viktnedgång har det ändå gjort att jag fascinerats mer av de som kan stå emot mat än de som väljer att äta hälsosamt. Det är ju självklart en vidrig inställning, men så har det varit. Det jag nu börjat känna är att jag vill lämna ångestfyllda tonår bakom mig. Jag har varken ork eller tid till att "krångla" längre. Jag vet att jag inte kommer kunna bli av med min ätstörning på egen hand än på ett tag, men jag ska försöka knuffa den mot ett lite mer hållbart håll.

Ovan nämnda tankar gör att jag får en känsla av att jag sviker mig själv och vad jag kämpat för (att inte äta). Samtidigt vet jag att det inte är hållbart att "vara tonåring" till matsynen när man passerat 20-sträcket för ett tag sedan och därmed behöver kunna reda sig själv och lägga fokus på annat som är viktigare för livet och framtiden i stort.

Mitt kärleksliv äter  upp mig inifrån. Jag är så innerligt tacksam att jag har ett jobb att gå till och som tillåter mig att jobba över hur mycket jag vill. Snacka om att arbeta bort sina känslor. Borde egentligen hålla den här bloggen till det matrelaterade, men just nu ligger äs-tankarna lite mer i periferin (trodde aldrig denna dagen skulle komma). Hatar att slitas mellan relationer.

Vikten ligger iallafall stilla, kan jag meddela er tappra läsare som kämpar er in dagligen - min frånvaro till trots. Behöver nog ändra lite på detta. Bra att få skriva av sig.

Har nu försökt att skriva ner mina känslor här i 15 minuter men det blir bara fel. Jag har gjort något mycket dumt och ju mer jag tänker på det desto mer skäms jag. Samtidigt vill jag ha mer av det. (Och nä, det har inget med diverse droger att göra). Så fort allt är lugnt och fint i mitt liv måste jag ställa till det för mig. Det är jobbigt att leva med sig själv ibland.

Börjar iallafall tappa vikt igen. Alltid något.

För några veckor sedan delades det ut en hel del giveaways med hälsoanknytning på mitt kontor, då företaget gjort en "hälsosatsning" på personalstyrkan. Bland dessa fanns en dag Naturdiet Mealbars. Kändes som dubbla budskap att de uppmanar till bättre hälsa och samtidigt delar ut bantningsbullshit (för det är ju vad det egentligen är). Jag tackade iallafall och tog emot ett par förpackningar i farten på väg upp till min våning. I trappan började jag läsa lite på innehållsförteckningen och såg då texten "Produkten bör inte användas av personer med ätstörningar/spiseforstyrrelser". Everyday I'm hustlin.

Just nu lever jag på Varma Koppen och alkohol, inte så hälsosamt med andra ord.

Det tar tid och kraft att blogga, så där har ni anledningen  till den relativt dåliga uppdateringen. Själva skrivandet i sig är ju inte så jobbigt, men när jag väl äs-surfar (tumblrar/bloggar/läser äsbloggar) så fastnar jag väldigt lätt framför datorn i timmar. Just nu har jag annat att lägga fokus på och därför försöker jag hålla mig borta för tillfället.

Har ikväll beskådat entréerna till en studentbal som hölls i närheten. Den ena klänningen osmakligare än den andra, men det ska jag låta bli att kommentera vidare (för om jag väl kommer igång på den punkten så vet jag att det också blir svårt att stoppa).

Vad jag kom att tänka på när jag stod där var att jag nästan inte såg till en endaste smal tjej. De flesta som dök upp var minst "normalviktiga" (vet egentligen inte hur och när jag ska använda ordet normalvikt när det dels är er andra ätstörda jag i huvudsak försöker föra dialog med, men även med tanke på att jag tycker att jag är för stor och ändå ligger inom bmi-spannet för undervikt). Av flera hundra, mer eller mindre lättklädda, tjejer kunde jag inte tycka att en enda var smal nog. Förstår inte.

Blir så förvirrad av alla tankar som sliter mig itu.

Jag vill ha en sexig kropp som jag kan vara stolt över att visa upp. Jag vill fysiskt kunna bevisa både för er, för andra och för mig själv att jag är målmedveten och duktig. Jag vill chockera. Jag vill att det ska snurra till lite i huvudet när jag ansträngt mig. Jag vill att mina byxor ska sitta bra. Jag vill inte ge upp innan jag har känt mig nöjd minst en gång. Jag vill vara smalare.

Jag vill inte vara vuxen och ha en ätstörning. Jag vill kunna sköta mitt jobb och lite till. Jag vill känna mig bekväm med att äta mat. Jag vill känna mig bekväm med att dricka vin. Jag vill inte vela mellan yoghurt på grund av någon fettprocenthalt hit eller dit. Jag vill orka med att ta för mig av det fina som livet erbjuder och skaffa mig det som inte är inom räckhåll.

Helvete.
Det här är så tröttsamt.
Jag känner mig så ensam i detta.

Har gjort ett litet uppehåll i egenskap av bloggskribent. Har haft väldigt mycket att göra på senare tid. Nytt boende, nytt jobb och nya vänner. Skönt att det händer lite i mitt annars så stilla liv. Jag har senaste veckorna tappat bort (nästan) allt vad matångest heter. Har inte vägt mig på flera veckor och när jag gjorde det igår så låg vikten kvar där jag "lämnade" den.

På ett sätt har det varit väldigt befriande att livet inte kretsat kring mat, men på ett annat sätt så har jag också stundvis saknat känslan som kommer med självkontrollen och den viktminskande mattaktiken.

Jag vet att jag egentligen är för smart och har för mycket värdefullt i mitt liv för att längta tillbaka till en ångest och ta möjligheten att förstöra för mig själv. Ändå kan jag inte släppa detta helt. Den här båten rider på vågor och jag är en idiot som inte försöker hoppa tillbaka till kajen medan jag nu har chansen att göra det relativt torrt och smärtfritt.

Medveten och självdestruktiv.
Vad håller jag på med?

Här mina vänner ska ni får en fin överrakning - en liten motpol till chokladsug:

http://di.se/Artiklar/2012/5/11/267239/Choklad-utan-kalorier/

Idag blev en bra dag.

In: 

Yoghurt med blåbär 

Ärtsoppa 

Kiwi                                      Ca. 140 + 250 + 30 = 420 kcal

Ut:

Prommis på ca. 13 km           575 kcal minus (enligt iForm's ruttmätare)

ALLTSÅ:

-155 kcal i underskott!!!

Idag har jag skött mig snyggt.

Startade dagen med en halv kanna te och mango. Struntade lite i min ömmande hals och hoppade upp på vår träningscykel. Vet inte hur länge jag cyklade, man tappar liksom tidsuppfattningen lite när man kollar på tv samtidigt. Sedan blev jag för kissnödig. Middagen bestod av grönsakssoppa och sedan blev det lite ytterligare frukt med pinjenötter ikväll.

Som ni som följt min blogg från starten eller har kollat igenom samtliga inlägg säkert vet så är jag (och har väldigt länge varit) helt besatt av den fenomenala modellen Natasha Poly. Den ryska skönheten personifierad. Hennes röst är så sexig (älskar östeuropeisk brytning) och hennes rörelser är så starka och kraftfulla.

Perfekt längd, perfekt vikt, perfekt hy.
Hennes kropp är mitt mål. Perfektion.

Här en fantastisk film som handlar om hennes "egna" nummer av spanska Vogue.

Nu har det varit soligt och skönt ett par dagar i rad, så jag har kunnat ligga ute och lapa lite bränna. Föredrar att se lite vårfräsch ut i hudtonen. Allt känns så mycket bättre då.

Nu ska jag ta och resa lite i min garderob. Har mycket snygga kläder (främst byxor) som är för små i midjan just nu. Det känns därför bra att rafsa runt lite i garderoben och se hur mycket av ens kläder som man går miste om just nu. Motiverar mig till att gå ner i vikt enormt mycket.

Igår kräktes jag. Kändes väldigt skönt men samtidigt vet jag att det är så jävla dumt. Jag har alltid haft superbra och tåliga tänder, ligger i bästa premiegruppen hos min tandläkare och det blir därmed billiga besök. På senare tid har jag dock börjat konsumera sådana enorma mängder lightsaft, lightcola, te och kaffe dagarna i ända. Eftersom jag i princip alltid har ett påbörjat glas bredvid mig så känns det som att tänderna aldrig får vila från skadekällor, bara en kort stund efter att jag just borstat dem. Måste klara av att bara hålla mig till vatten ibland, för det skadar ju inte emaljen.

Har inte vågat väga mig på länge nu.
Rädd för att jag har gått upp.

Idag är det valborgsmässoafton och aftnar betyder mat. Är bortbjuden på middag och det blir säkerligen trevligt. Jag tycker om att mina vänner i allt större utsträckning släpper på den gängprofil vi hade under gymnasiet (d.v.s. snygga tjejer som festar mest och med de bästa). Nuförtiden är det inte samma hets kring alkohol som det var när man var yngre. Kanske är det inte lika intressant när alla fyllt 20 och har fritt fram.

Jag kan räkna de personer (exklusive min familj och närmaste släkt) som jag faktiskt verkligen unnar framgång på mina fingrar. Det är riktigt sorgligt, men jag är en sann tävlingsmänniska (trots att jag tror att jag alltid ger intryck av att verka ödmjuk) och tenderar att jämföra mig med det mesta och de flesta.

Nu är det så att en bekant till mig är ÖVERALLT på allas thinspo-Tumblrs, svenska såväl som amerikanska. Mitt ibland Moss, Polevshchivkova och Jolie. Det stör mig enormt. Hon är inte ens snygg i mina ögon. Att hon är en riktig bitch på köpet gör det hela än mer ofattbart.

Jag måste unna andra människor framgång i större utsträckning.

Arghh. Nu har jag sedan i torsdags jagat runt på nästan varenda jäkla ICA/Coop i denna stad. Anledningen till detta är att FUN Lights nya saft (som är sötad med stevia istället för annan skit, även om stevia säkert inte alls är hälsosammare) är slut i precis varenda butik jag provat. Less.

Vill kräkas hela natten nu.

Har alla gånger ätit tusentals kalorier idag. Fyfan vad jag känner mig äcklig. Hade ju gått ner imorse, då borde jag ju bli ännu mer motiverad. Hoppas jag blir matförgiftad eller något. Ska typ gå ut och slicka på dörrhandtag så jag får någon riktigt äcklig sjukdom. Blööööh.

Jag går ofta runt och tänker att livet är så jävla konstigt. Hatar att diskutera livet och filosofiska teorier med andra, men jag funderar gärna över sånt på egen hand.

Just nu känns det så jävla bra att ha matångest. Det går rätt bra i övrigt. Har varit sjukt orolig över boende, jobb och kärlek de senaste veckorna. Nu har den oron landat och allt börjar vända till det bättre igen. Därför är det bara skönt att största problemet just nu är att jag inte är tillräckligt smal.

Klarat mig rätt fint hittills idag.

Frukost:
- 2 dl lättyoghurt med blåbär
- 4 koppar kaffe

Lunch:
- 2 skedar minikeso
- 1 tomat
- 1 kanna te
- 1 Läkerolpastill

Middag:
- 1 cigg (dåligt!!!! brukar sällan röka annars)
- 1 äpple

Lite dålig uppdatering här känner jag. Är lite enklare att stimulera äs-tankarna i rätt riktning på Tumblr. Går iallafall helt okej just nu. Välfyllt kylskåp, men jag håller mig på mattan. Har just upptäckt tjusningen i stevia (med risk för att låta som en GI-kärring). Nu är det bara att vänta på biverkningslarmrapporterna.

Idag har jag kollat på dokumentär om Kate Moss väg till ikonstatus på UR Play och lagat mat (till andra). Imorgon blir det till att ge sig ut och svettas lite.

Snart närmar jag mig 50 igen. Snart.

Äntligen börjar vågen röra lite på sig igen, synd bara att det krävdes en influensa.

Jag har senaste dagarna insett storheten i äggröra. Fantastisk frukost tillsammans med några skivor tomat och en kanna te.

Kort och gott.

Har just tryckt i mig en halvliter Cola Zero och 6 stycken formfranskskivor ikväll. Med smör. Bäh. Kan iallafall trösta mig med att det också är det enda jag ätit idag, så det kanske var ett rop från kroppen. Nästan så att man får skylla sig själv.

Detta blev en superneggo dag. Har haft ont i halsen, så vågade inte springa. Det blåste också för mycket för att jag ens ville våga mig ut på riktigt, så jag satt och tryckte i ett soligt hörn på balkongen (vilket också var det enda bra med denna dag). Måste vända lite på min attityd till livet tror jag. Haha.

Såg förresten ett norskt program på tvåan, en kort dokumentär om en modellscout som var på jakttåg. Smala brudar på bild må vara en sak, men rörlig thinspo för det att kittla i viktminskningsnerven.

Jag har skött mig rätt bra de senaste dagarna. Håller mig på bara några hundra kalorier per dag (inte bra, det vet jag redan). Har dessutom tagit mig ut i vårvädret rätt mycket.

Tyvärr vill inte kroppen ner i vikt. Har överstigit den viktgräns som jag varken tillåter eller kommer att tillåta mig överstiga. Väger nu ungefär 8 kg mer än vad jag gjorde i höstas. Kan inte riktigt finna någon anledning till detta. Håller på att ladda upp några batterier nu eftersom vågen har ropat att det är låg batterinivå i flera veckor. Kanske visar den nya siffror när jag bytt. Hoppet är det sista som lämnar människan.

Vet inte riktigt vad jag längtar efter just nu. På ett sätt så vill jag ha en riktigt sexig och kvinnlig kropp med allt därtill. Tror att jag skulle kunna ordna det om jag bara höll mig till hårddragen träning och slutade bry mig om kalorier och sånt. Samtidigt vill jag vansinnigt nog också nå "botten" (typ 12-14 kg mindre än idag), men då inte för något långsiktigt, utan för att känna att jag har lyckats någon gång. Tror och hoppas den tanken hör lite till den uppenbara ätstörning jag har. När jag känner mig "vuxen-vuxen" vill jag också se vuxen ut.

Vägde som förväntat alldeles för mycket för min smak i måndags.
Bröt ihop, bet ihop och gick vidare.

Är så förbannat trött på mitt medelmåttiga liv just nu. Antingen så vill jag att det brakar ihop totalt för en stund (så jag inser att jag måste börja ställa mer allvarliga krav på mig själv) eller så önskar jag att det på  en gång vänder till det bättre.

Tränade lite seriöst igår. Sprang en bra runda och sedan lyfte jag lite vikter här hemma. Är seriöst rädd för hantlar. Tänker mig att man får dundermuskulösa armar efter ett par lyft. Helt otroligt att jag är rädd för att se vältränad ut. Vilket skämt.

Måste förresten passa på att be om ursäkt för att min Tumblr svämmar över av Lindsay Lohan. Kom ihåg att det är en enbart estetisk blogg. Jag lägger därför inga vidare värderingar i vem som finns på bilderna. Dessutom försöker jag hålla Jeffrey Campbell's Litadojjor till ett minimum. Inte lätt på Tumblr ska jag säga er.

Har just nu ett sådant sjukt och ohälsosamt sug efter att känna sig lika tom och orkeslös som man blir efter att man inte ätit på några dagar. Imorgon ska jag väga mig. Känns som att det kommer sluta i en massa ångest. Har troligtvis gått upp massor sedan sist.

Något som motiverar mig är de (lika mycket delikata som cheesy) thinspobloggar som dräller över internet just nu. Har av och till hållit koll på några som ligger under Tumblr. För att göra det enklare för mig att ta del av det jag vill se och samtidigt kunna samla på godbitar som motiverar mig lite extra så har jag nu startat en egen Tumblr. Ni hittar den under http://lastdonutoftheday.tumblr.com. Textbloggar gör jag dock vidare här på Blogspot i vanlig ordning.

Håller mig i skinnet just nu.
Igår sprang jag dessutom några kilometer.

Gårdagen:
- 2 dl yoghurt
- 2 stekta ägg
- 4 dl linssoppa
- 2 apelsiner
- te

Idag (fram till 16.45):
- 2 dl yoghurt
- 2 kokta ägg
- te

Kanske borde uppdatera lite kring hur jag ligger till i vikt och så, om det är av intresse för någon mer än mig själv alltså. Om inte annat så är det skönt för min egen skull att kunna bläddra bakåt i arkivet för att kolla läget.

Idag väger jag 56 kg, vilket ger mig ett BMI på 18.
Bättre kan jag.

Nu har snart halva februari passerat. Alltså är det ungefär tre och en halv månad kvar tills det börjar vara bikinisäsong. Det är egentligen så himla snart. Känner redan hur stressen börjar krypa inpå mig. Jag älskar sommarmånaderna (men jag älskar inte att exponera min kropp när jag inte trivs med den).

Imorse provade jag ett par byxor som jag köpte i höstas när jag var som allra smalast. De är för små nu. Jag minns att jag tänkte att köpet kunde bli en slags morot till att hålla vikten. Jag blev lite förbannad på mig själv imorse och tyckte att jag var dum som tänkte så i höstas eftersom jag antagligen inte riktigt trodde på min förmåga att hålla (eller tappa mer) vikt. Nu har jag tänkt om. Jag ska ska fan i mig komma i de där byxorna.

Jag brukar ha svårt att med blotta ögat se om jag gått ned i vikt, men med dessa byxor kan jag ju faktiskt känna och förstå att jag blivit mindre. Nu ska jag ta tag i det här igen och sluta vara så förbannat obrydd, annars kommer jag ångra mig (och hata mig) i sommar.

Ibland saknar jag mitt gamla gymnasietjejgäng så att det gör ont i hela kroppen. Ibland tänker jag att det är så förbannat skönt att slippa vara med dem. Det är både på ont och gott det där med tjejgäng. Å ena sidan skitsnack och osäkerhet, å andra sidan delade passioner och fantastisk energi. Oavsett så saknar jag de ytliga delarna, samt att få höra samman med en grupp och ha en självklar utgångspunkt i livet.

Klockan 19 stormade jag ut från ICA gråtandes.
Klockan 23 sitter jag rätt nöjd i soffan, tack vare ett par glas vin.
Är livet sunt. Nej?

quod me nutrit me destruit / what nourishes me also destroys me

Ätit fett och socker konstant sedan fredag eftermiddag. Skäms så förbannat. Har dock varit duktig med fysandet och tagit långa och flåsiga promenader varje dag. Orkar inte riktigt med att älta mitt ätande just ju, känner på mig att jag snart är på fötter med detta.

Är förresten väldigt sugen på att festa loss lite (tänkte skriva typ "get drunk n' laid" men sen insåg jag hur töntigt det lät + att jag har en pojkvän som duger fint, haha). Var längesen jag var ute och svassade med lite alkohol i kroppen.

Känner mig väldigt pinsam som lägger upp bilder på Blake Lively titt som tätt, men med en ursäkt som "att hon är vacker" så tycker jag att det är helt okej. Är förresten stolt över att jag tycker att hon är snygg, hon är ju liksom inte trådsmal. Känns sunt från min sida.

Idag har jag petat i mig yoghurt, frysta ICA-hallon (med den stora salmonellaskräcken som följer) samt otaliga koppar te. Köpte förresten te för över hundra spänn igår. Känns både bra och dåligt.

Nu har jag inte vägt mig på några dagar, men sist jag gjorde det låg jag på 56 kg. Hoppas att jag ligger kvar. Tyvärr känner jag mig äcklig och plufsig ändå eftersom gårdagens middag blev en pizza. Huh.

Lagat mat hela dagen, så nu är jag inte hungrig längre.

Mötte en bekant när jag var på väg till bussen idag. Hon höll en take-awaypåse fylld till bredden med pommes frites i ena handen och en flaska Coca-Cola i den andra. Själv kände jag mig som världens lättaste på fastande mage. Jag såg hennes skam på långt håll och vi skojade om att man visst fick äta pommes frites fastän klockan bara hunnit slå 15. "Ju mer du äter, desto smalare ser jag ut att vara", tänkte jag och traskade vidare. 

Igår var det grönsaker, vatten och te för hela slanten. Kändes riktigt bra. Tyvärr är jag sjuk igen. Döont i halsen och en kropp som inte orkar någonting. Kan dock inte kopplas ihop med matintaget då jag åker på sjukdomar i samma omfattning under de perioder som jag äter normalt.

Igår funderade jag lite på vad jag har för målsättningar. Plötsligt blev jag lite osäker på  om jag har realistiska mål. Jag kan exempelvis se den "perfekta" rumpan framför mig, den rumpa som jag vill ska sitta på mig. Men under de senaste veckorna har jag funderat på om det är ens är fysiskt möjligt, ens med alla uppoffringar och träningsformer i världen. Kanske kan jag inte få den där rumpan ens om jag går ned 20 kg (ok, jag vet att jag kommer ha NOLL rumpa och jag går ned 20 kg, men ändå). Kanske måste man ha en helt annan typ av kropp. Trots att jag har massor med träningskunniga människor omkring mig i vardagen (och dessutom har hela Flashback Forum till mitt förfogande) så kan jag liksom inte få ur mig frågeställningen. Det är jävligt jobbigt.

Jag lever fortfarande, om någon undrar.

Storhelgerna som passerat har gått helt okej, matmässigt sätt. Ser fram emot våren nu. Känns som om jag håller på att landa i en mindre turbulent livsstil. Hoppas att känslan håller i sig. Men stora vårdepressionen brukar ju drabba alla, så man ska väl inte ropa "hej" riktigt än. 

Nu ska jag sluta vara pessimistisk. Det har gått bra med maten idag. En av de lokala mejerierna har lanserat min favorityoghurt i en lättvariant. Jag har kommit i mina byxor som varit för små senaste månaden. Jag har inte vägt mig på ett tag nu, men jag tror att jag väger mindre än sist jag gjorde det. Jag var och simmade under mellandagarna och jag kände mig rätt snygg. Så visst känns livet rätt okej. 

Nu ska jag trycka i mig en skvätt yoghurt, magen skriker och svider för stunden. 

Nom-nom-nom.