Jag har alltid varit mer pro-ana än pro-hälsosam i huvudet. Även om detta varit en ofrivillig inställning till viktnedgång har det ändå gjort att jag fascinerats mer av de som kan stå emot mat än de som väljer att äta hälsosamt. Det är ju självklart en vidrig inställning, men så har det varit. Det jag nu börjat känna är att jag vill lämna ångestfyllda tonår bakom mig. Jag har varken ork eller tid till att "krångla" längre. Jag vet att jag inte kommer kunna bli av med min ätstörning på egen hand än på ett tag, men jag ska försöka knuffa den mot ett lite mer hållbart håll.
Ovan nämnda tankar gör att jag får en känsla av att jag sviker mig själv och vad jag kämpat för (att inte äta). Samtidigt vet jag att det inte är hållbart att "vara tonåring" till matsynen när man passerat 20-sträcket för ett tag sedan och därmed behöver kunna reda sig själv och lägga fokus på annat som är viktigare för livet och framtiden i stort.
Sv: åh tack så mycket försöker verkligen ta år mig!. Malaco rullerna var faktiskt inte lika goda som snörena tyckte dom var lite hårdare, men förpackningen var "bra" för att det var 100 kcal i 1 frpk så man visst hur mycket man åt.
SvaraRaderaJag förstod inte vad du menade med din senaste kommentar jag skrev inte att det var jag som kom på den. Men tror inte dom flesta hört den lika ofta som jag hört att jag kommer bli sjuk/svag/dö för att jag inte äter fisk eller tillräckligt med protein. Jag och har alltid haft utmärkt fysiskhälsa förutom min hals men det beror på att jag fortfarande röker.
aha nej ingenfara:) är bara så van vid att folk trackaserar mig om att jag kommer dö för att jag inte äter tillräckligt med protein har vell hört det i 19 år lixom.. Det suger lite att jag har psykisk sjukdom för jag kan inte riktigt säga "aha men kolla på mig det är inget fel på mig" för det är det ju men det har inget med min kost att göra. Kramis kramis blir jätte glad för dina kommentarer kramis!
SvaraRadera