Gått bra idag. Fått i mig två tallrikar gröt, inget mer. Kanske inte det mest välvalda när man väl ska äta, men jag är glad att jag stannade där jag gjorde. Älskar gröt - havregrynsgröt, mannagrynsgröt, risgrynsgröt. Gröt är gudomligt gott, värmande och lagom mättande. För att detta inte ska bli en orgie av gröthyllning kanske jag ska avlägga lite övrig rapportering också.

Igår natt låg jag och grät så att jag skakade. Spydde upp gårdagens middag och det satte igång en ond tankespiral av självhat. Min pojkvän tillika sambo försökte lugnande klappa på mig och trösta och tillslut kändes det bättre, somnade sådär framåt 04-snåret. Innan jag somnade lovade jag honom att jag skulle ringa ungdomsmottagningen för att boka tid för träff med typ kurator/psykolog/magiker. Han (och hans tentor) blir också lidande av att jag mår dåligt.

Imorse när jag vaknade kändes all ångest som bortblåst. Bryggde en kopp Yogi-te och det allra bästa med Yogi är inte just teerna i sig, utan den lilla lappen med visdomsord som följer med varje påse. Dagens löd något i stil med att den som är snäll aldrig behöver vara ledsen, så jag bestämde mig för att det fick bli dagens mantra och att jag därför också skulle vara snäll mot mig själv.  Hittade en annons till ett jobb jag verkligen vill ha, så jag har suttit och knåpat på CV hela dagen. Sedan ringde jag faktiskt ungdomsmottagningen också, men i annat ärende än överenskommet. Kändes liksom enklare att boka tid för förnyelse av p-pillerrecept än för förnyelse av sig själv. Har fått för mig att jag kan hantera detta på egen hand. Tror det löser sig om jag kan få en lite tryggare tillvaro med ett jobb jag trivs på.

Suckade just och sa högt och ljudligt "fan vad svårt livet är" när jag syftade på huruvida jag ska gå och köpa en chokladkaka eller ej. Min pojkvän bara skrattade. Han fattar inte hur jag kan vilja ha en Maraboukaka. Inte jag heller, är inte ens godissugen egentligen. Han är en helvetes renlevnadsmänniska. Varför kan inte jag också vara det?

Har under flera dagar haft en helt nolladdad känsla inför mat. Kändes jättekonstigt, nästintill obehagligt, när jag insåg att jag jag varit så gott som ångestfri i flera dagar. Idag slog det tillbaka och över. Nu kan jag inte annat än att fokusera på hur äckliga lår jag har, hur äckliga saker jag har stoppat i mig de senaste dagarna och hur smal jag skulle vilja vara. Eftersom jag just nu har ett träningsförbud jag fått av min läkare (i sviterna av en tidigare/pågående fysisk sjukdom) så kan jag inte göra annat än att försöka hålla inne på intaget. Blah.

Har förresten inte vågat väga mig på länge. Ska göra det imorgon bitti. 

Drunknar i Agent Provocateurs nyinkomna kreationer i webbshopen inatt.
Vill också vara härligt dyr och vulgär.

Kanske borde ha någon slags viktupdatering också.
Ligger kvar på 53 kg (dvs. BMI 17.3) trots otaliga glassar och annat onödigt.