Tidigare i veckan uppstod ett klart absurt ögonblick strax innan kassorna på ICA. Jag hade en korg innehållande selleri, fyra light-Red Bull och tvättmedel. Framför mig stod en tjej med en drös Shitakenudelpåsar i sin korg. Våra blickar möttes när jag sträckte mig efter ett flerpack Coca-Cola zero medan hon skulle ha samma produkt i flaskmodell. Hon hade långa fina ben men och ett trött och sjukt ansikte. Det blev en slags blick av samförstånd. Det sista jag vill just nu är att känna mig sliten. Förut kunde jag riktigt längta efter att vara orkeslös. Det vill jag inte länge vara. Jag vill bara vara smal och fräsch.
