last donut of the night

Om nästan exakt en vecka har den här bloggen funnits i två år. Känns lite fint, men mest tragiskt. Mitt liv har hunnit förändras oerhört och jag har fått uppleva otroligt mycket under dessa två år, men samtidigt står jag kvar på precis samma ställe och trampar. Vikten är nästintill exakt densamma och min inställning till min vikt likaså.

Nu blir det allvar. Jag tror att jag börjar förstå hur jag fungerar, vem jag vill vara och att jag behöver konkreta mål och ramar för att komma någon vart.